"Lindas förra platta lämnade mycket att önska. Med låtar som Alla flickor, Diamater och Jag ljuger så bra i bakfickan så borde Gullspångs finest bjudit oss på annat än genomkompromissad tråkrock.
Den här gången rimmar musiken definitivt bättre med mina förväntningar.
Radiorocken har fått maka på sig för en skön blandning av popschlager, Orup-pop och snygga ballader. Inga pojkar i världen kommer till exempel inte att göra en schlagerfantast i världen besviken. Den är plattans bästa spår och är ett snyggt stycke drivig Orup-pop med en sjuhelvetes schlagerrefräng.
Sanningen, som det skvallrades om som singel förra sommaren, är vass pop med attityd och Linda visar att hennes röst är som bäst i låtar med klös i.

Överlag känns plattan genomtänkt, och att till stor del samarbeta med gänget som gjort nya schlagern och Alla flickor är ett förbannat bra drag. Framförallt bjuder texterna på intelligenta formuleringar och passar en trettioårig kvinna.
Grannarna vaknar är en låt som Orup skulle döda för, och även om jag är dödligt svag för Linda-schlager så är gitarrpoppiga Det första guldet, en fantastisk låt. Lägg därtill årets schlagerlåt Hur svårt kan det va? som kan vara något av det mest lyckade hon satt tänderna i.
Vilken brilljant kombo av Mika-pop och klassisk schlager! Låten är ett utmärkt sätt att ge Lindas andra schlagerbarn ett syskon. Min enda invändning är nog titelspåret, Vild & galen. Den känns som ett sånt spår som skickas in till Melodifestivalen men som ratas av juryn redan i första vändan, gapig rockschlager med fjanttext.
Fast det förlåts när jag hör "det hemliga spåret" på plattan, en raritet i schlagerkretsar... Överlag känns det som att Linda satt sig ner och funderat:.
"Jag vill göra en platta som ger mig nya framgångar utan att behöva välja mellan poprocken och schlagern. Hur svårt kan det va?"