Söder gör mig knäsvag.

Söder ger mig flash-backs. Får sommarfeelings.
Tänker tillbaka på året som har varit..
Jag hade det riktigt jävla bra när jag bodde här med mina M's.
Vilka underbara personer! Ikväll har jag varit deras låtsas-barn igen.

Kom hit på sen lunch, kollade in härliga bilder från Dubai, pluggade och tänkte på livet, tog ett skönt bubbelbad, stannade visst kvar på en härlig middag med krabba, räkor och ost och vi avslutade kvällen med en film.
Som jag förstås bölade sönder till. Men ack så skönt att bara vara..
Pysslar lite med uppgiften just nu, tog en paus för att samla lite kraft.
Är inte trött, men tung i kroppen på något sätt.

Känns som jag bara kör och kör just nu, allt ångar på och jag står liksom kvar på perrongen som om jag har missat tåget.
Fast jag mår bra, har det bra och trivs med livet. Men det är nåt som saknas.

2010 var verkligen året då allt hände, kan nog inte riktigt smälta allt ännu och jag känner på mig att 2011 kommer bjuda på mycket.

Just nu behöver jag ett mål, något att arbeta för. Något att nå.
Efter ha släppt dansen - eller har jag gjort det?, så är allt så annorlunda.
Ska jag förresten söka nu i vår? Har inte ens skänkt en tanke åt det.
Det kanske jag borde ha gjort.

I sommar ska jag på 2 bröllop - hur galet är inte det?
Två av mina närmsta vänner ska gifta sig.. och här sitter jag inlindad i en filt ensam på söder och funderar på vad jag ska äta och göra av mitt liv.
Tänk hur olika våra liv ser ut..

Jag vill att det här året ska bli ett år då jag får uppleva nya saker, träffa nya människor och andas in nya miljöer. Som jag redan har sagt förut så behöver jag lite nytt i mitt liv.

Men jag är otroligt tacksam för det jag har; mina vänner, min familj, mina jobb, en lägenhet, ett liv i Stockholm.. Och jag älskar att glittra.
Det vill jag göra varje dag. På något sätt. För det får mig att må bättre, och jag gör bannemig vad jag vill med mitt liv. Ingen bestämmer över det, och det är jävligt skönt att tänka så ibland. Nu ska jag glittra mig till sömns.
- Imorgon är en annan dag!

Tack förresten för de underbara julklapparna M&M.
Puss! ♥

Jag minns...

Jag minns för 6 år sedan, den 4 dec 2004.
Jag var kort, mörkhårig, blyg, prao-elev på Ordjakten och inte fullt lika glittrig som nu. Visst älskade jag schlager och körde mitt race, men jag var verkligen inte lika framåt som nu..

Mycket har hänt. Från Örebro-flicka till Stockholms-tjej.
Vilket jag visste redan då att jag skulle bli. Dock trodde jag inte att mitt liv skulle se ut så som det gör, men jag bara tackar och ler.
Jag passar här i Stockholm, jag gillar att glittra och jag trivs med mitt liv.
 
Under de här 6 åren har jag lärt känna otroligt många nya människor, och dessutom fått nya vänner som nuförtiden är några av mina bästa vänner.
Vi har gått genom mycket och mycket väntar oss, upp och ned-gångar.
Se bara på det här året, 2010 - all in, som vi kallade det. Hur mycket har inte hänt? Mina schlagertjejer har jag lärt känna tack vare den här kvinnan.
Hon jag alltså praoade hos 2004 och samlade tycke för. För vilken kvinna! Det sa jag redan då. Och som hon har förändrats, utvecklats och vuxit. Precis som vi.
Vi alla glittrar mer såhär 6 år senare och när jag och L sedan väl firar 10 år, så lär jag se ut som en discokula full av kärlek.

För kärlek är vad hon är, kärlek är vad ni är mina vänner och idag tänker jag tillbaka på den dagen, då hon faktiskt förändrade mitt liv.


Det är lika bra att säga sanningen


Mycket snack - lite verkstad.

Det är alltid på kvällen och natten man är så effektiv, peppad och taggad på allt. När man sedan vaknar upp dagen efter är allt upp och ner. Varför är det så?

Just nu vet jag inte vad jag vill göra, jag har ingen lust eller ork att göra något - och det skrämmer mig. Och så kan man ju inte ha det heller.
- Så hur ska man lösa det? Ja, det är en bra fråga.
Det är så mycket jag vill göra, men ändå inte. Att det ska vara så svårt att ta tag i saker.. Imorgon väntar en to do-list.

Det känns som att den här hösten kan bli lång, kall och seg.
Men jag hoppas att jag har fel.

Jag minns..

.. Alanya 2009 med mina tjejer.

Som vi hade väntat. Och planerat...
Lista hit och lista dit. En jävla massa packning.
Ett glatt humör. Bleka kroppar.. Och så åkte vi..

Saknar att sitta på balkongen och käka middag eller dricka goda drinkar.
Saknar att springa ner till vattnet och bränna fossigarna.
Saknar att dansa på bardisken med salongsberusade tjejer.
Saknar att shoppa Adidas i mängder. Och att åka taxi med hög musik.
Att käka middag ute och posa framför kameran.
Att steka i solen och äta billiga hamburgare vid stranden.
Saknar att dra på mig en klänning och gå ut och dansa med mina snygga tjejer.
Att vara solbränd utan att veta om det.
Att ligga på en madrass i vattnet och bara njuta.
Saknar att gå på beach party.
Saknar att se tandkräm på hela spegeln i badrummet med kärlekstext.

Saknar och tackar mina hjärtan Therese, Sofie och Nathalie
- för ett underbart minne.


Word.

"Jag är inte kär i honom för att han är bra på fotboll och har många medaljer..
Utan jag är kär i honom för att han är en bra vän,
han är snäll och han hjälper människor."

- Isabella, 8 år.


Tankar såhär på kvällskvisten.

Det är på Vickan som allting händer...
Har jag kommit fram till.
Och en hel del andra saker..

Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag t.ex. inte hade gått dit den kvällen? Varje val vi gör är verkligen så avgörande. Om jag hade valt att stanna hemma den kvällen så hade mitt liv inte alls sett ut så som det gör idag.
Jag skulle inte ens tänka så som jag gör ikväll.

Nästan lite läskigt. Men häftigt.
Varje val...

Gammal vänskap

Idag fick jag ett meddelande från en person som jag inte har hört av på evigheter. Chockad men glad över att vi hörs. 
Allt kändes precis som förr, undrar om det kommer att kännas som förr när vi träffas.. Jag hoppas!

Jag minns..

.. för exakt 1 år sedan.
Det var så mycket känslor, alla var finklädda, man kunde inte låta bli att gråta..

Min bror gifte sig med "Larsson" numera Sofie Lindgren.
Vid samma tillfälle döptes deras son Hugo Per William och jag fick äran att bli hans gudmor.
Min underbara vän Amanda sjöng Du är allt och jag improviserade ihop en dans lite spontant. Det var en underbar dag och en härlig kväll...

Ett underbart minne.



Hjärta oss.

Alltid lika svårt och roligt att förklara:
- Hur känner ni varandra?

"Vi har ett gemensamt intresse."
"Vi har en gemensam vän."
"Vi gillar samma slags musik."
"Vi träffades över nätet."
"Vi sågs runtom i Sverige."

Vi ♥ .

Ord och förklaringar är överflödiga.
Vår kärlek däremot är mer än magisk.

En gammal favorit:

"Håll varandra på baken, det ska man göra. Så ofta man kan."


Jag minns..

Jag minns för exakt 1 år sedan. 
Det var kallt, men ändå så varmt. Massa känslor.

Kan inte annat än och lee.


RSS 2.0