Jag har nog inte insett det än, men Kulturamatiden är över nu.
Jag trodde aldrig att den skulle bli som bra som den blev (!)
Jag har träffat nya underbara vänner, mött intressanta personer, haft de mest otroliga lärarna och ja, helt enkelt lärt mig väldigt mycket. Detta år i Stockholm har även förändrat mig som person, på gott och ont.
Jag tar upp det igen, men.. Det är det som tynger mig.
Det är verkligen piss att man inte har tid eller ork att träffa familjen och vännerna.
Dansen tar över.. Men jag vet inte vad jag skulle göra utan dansen.
Men det tar på krafterna. Tänker på er alla, ska ni veta.