Ensamvargen

Du trivs i regel som bäst när du får vara helt ensam om sanningen ska fram. Du gör halvhjärtade försök ibland att träffa en partner eller umgås i grupp men du tröttnar förhållandevis fort. Du är en intressant person med många tankar och åsikter eftersom du ju tar dig den tanketiden ofta. Andra personer kan intressera dig också men till skillnad från "parpersoner" kommer ett förhållande aldrig att göra dig lycklig som sådant. Du behöver din ensamhet och din (be)tänketid främst och SEN, om du har tid och lust, en partner som då "bara" fungerar som en slags utfyllnad i ditt redan själsligt rika liv.

Är det här jag eller?
Vad ska man säga.. På gott och ont.

Mina försök till att koppla in skrivare samt ladda upp ett filmklipp på Facebook har gått åt fanders.
Nu ska jag försöka sova.

Puss, godnatt och kärlek.